Idag kommer jag till tvättstugan, och där står en förvirrad tant. "Får jag fråga? Jag har glömt. vilken tid jag bokat..", så tittar hon lite hjälplöst på mig, omringad av sina tvättkassar. Vi har f.ö en hitech-tvättstuga med inte helt lätt elektronisk bokning. Så jag visar henne att det är imorgon klockan 14. Hon ser lite besviken ut, och jag säger att jag kan hjälpa henne att se om det finns en tid idag. "Åh, nejnej gå du in först och lägg in din tvätt!", propsar hon på. Så jag går in. Och hör henne i nästa sekund fråga nästa person som går in i tvättstugan precis samma sak, haha, och lika besviken när hon återigen får svaret att det är imorgon klockan 14. När jag sedan går ut står hon fortfarande kvar, och tittar lurigt på mig, så jag förstår att hon väldigt gärna vill ha ett pass idag. Så jag tittar, men icke, endast imorgon klockan 14 ledigt. "Jaha, ja, okej, då får jag väl gå tillbaka hit imorgon igen..", sen tittar hon på mig med glada ögon och säger "Tack! För hjälpen, det är så svårt när man blir såhär gammal, att minnas."
Vet inte varför jag skriver ned allt det här, men jag tycker bara att det är så fint och så jobbigt på samma gång. Att bli gammal och skruttig och hjälplös, och samtidigt så är det häftigt att man kan leva så himla länge. Och att ha livsgeisten kvar - för jag träffar många på jobbet som man blir helt fascinerad av. Men senaste året får jag alltid en klump i magen också, för att jag tänker att alla inte får bli så gamla, hålla skrynklig hand med sin partner, få barnbarn, leva ett helt liv. Ja ni fattar, det är känsligt läge, helt enkelt. Nåväl! Idag sitter jag med dödshostan, hoppas jag inte hostar ur mig lungorna, vore lite jobbigt. Honung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar