Fju.

Nu känns det bättre. David lovade mig att vara lika sårad och tejpad när jag kom hem så att jag kunde trösta honom och ta hand om honom då, haha. Bra löfte, tyckte jag. Men det blir bara ett dygn innan han åker bort till Cypern en vecka, buhu... Ohwell. Det känns som sagt bättre nu, efter att vi gjort pastasallad och jag köpt godis, kakor och läsk för att peppa stackars knyttet.
"Vad surrealistiskt allt känns, visst gör det?", och du kunde inte ha mer rätt i den stunden. Fan vilken knäpp dag, alltså. Båda två lite omtumlade. Men somsagt - lite godis och mycket kram så mår man bättre. (Men fanihelvete vad han såg ut i fejjan, stackaren.. Blir lite ledsen av tanken. Läser du det här så: puss!)

Så nu ska jag sova här hemma hos mami, eftersom vi ska upp vid fyra på morgonen och ta taxin straight to the airport! Yey! Arrivederci!