Jahajja! Pratade med Karin i över två timmar i telefon. Sådär som man gör ibland. Eller som när man var 10 och hade fast telefon - verkligen fast, bokstavligt talat, i väggen. Snurrade sladden tio varv runt handen,fingrarna,benen. Fint! Då hade man block att klottra på medans man babblade, nu har man... hud? Hittade dom här två sköningarna på mig själv efter att vi lagt på luren. Fullt friskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar