Kväve

Får psykbryt. Det är så kvavt, och jag kan inte andas. Jag vill ut i suset och umgås med folk jag tycker om, men idag går det inte, och det gör mig sjukt bitter. Måste säga att jag har väldigt nära till bitterhet dessa dagar. Eller alltså, oftast är det "den lättsamma bitterheten", det är okej att bara vara lite hatisk, för att man kan. Men idag och ikväll och just nu får jag psykbryt, och det molar i magen. Det kanske inte är bitterhet, men jag kvävs, och måste ut härifrån. Och DÄR blev det mörkt. Trist. Jag älskar ju solen. Sommarnätter.

Jag har dessutom börjat svära något fördjävligt. Och då pratar vi grova svordomar. Vad hände? Livet. Så kan det gå!

Fan vad snurrigt det blev. Tror jag tar mig ut och promenerar istället, har hört att det är en bra grej. Tjipp!