Att hamna i helvetet och ta sig tillbaka

Ja herre min je. Imorse var verkligen helvetesmorgonen. Trodde någon drev med mig. Här är en skön lista på't:

• Vaknar hos mamma, vilket var ganska soft (förutom att jag sovit alldeles för lite: insomnia!)
• Alla mina kläder är inrökta från eldningen på landet, så jag förlorar typ 15 min på att leta upp ett enda plagg som inte luktar skogsbrand.
• Befinner mig i den s.k "kvinnoperioden", men mamma äger inte en endaste tampong. Kul!
• Kutar till Slussen men missar min tub till jobbet, fastän jag gick upp i fett god tid.
• Tar mig till Skärholmen, köper tamponger, och tänker "Äh, tar bussen, det går nog fortare än att gå ändå" (ursprungsplanen). Vill ju inte heller förblöda.
• Hoppar på "min buss", men märker efter några stationer att det är något fel. Hamnar i Vårby Gård. Gött!
• Tittar på bussarna tillbaka, 30min kvar, bestämmer mig för att gå tillbaka ("smart"). Tänker när jag går att det bara saknas att jag trampar i hundskit.
• Har gått förbi 5 busshållsplatser men ser inte skymten av Ikea, så går tillbaka för att invänta bussen. Ser något flyga - är det ett löv tro?
• ...Nej. Tittar ned av en slump på klänningen och ser världens största fågelbajs-klump som smetat ut sig över klänningen (den enda rökfria). Inte hundskit, men bra nära.
(här ställer jag mig bara och skrattar åt hela situationen, samtidigt som jag fäller 10 tårar inombords)
• Jag har varken batterier eller kash på mobilen så jag kan ringa och säga att jag är feting-sen.
• Tillsist kommer bussen, och chauffören säger att det inte finns någon hållplats att gå av på nära Ikea, utan att jag måste åka till Skärholmen (ruta 1) och sedan dit.
• Sätter mig på bussen, ser en station jag kunde hoppat av på och gått ifrån (skitchaufför)
• En unge kräks i papperskorgen bakom mig på bussen då jag äntligen går av utanför jobbet - lovar att jag får soft kräksjuka.

Hade sjuk tur att en av cheferna på jobbet ringde mig och ba "Hej, vad håller du på med?", jag svarar "Alltså, jag vet inte..", och hon bara skrattade bort det och sa att dom var glada bara jag dök upp. Skönt. Inga arga miner där inte.

..Så vare! Jag bara dog inombords fem gånger om. Men väl på jobbet, över en timme sen, lyckades jag till sist få rätsida på dagen och den har ändå varit riktigt göttig.
T.ex då plötsligt Annas krulltotts-hår dyker upp i en kassa, med tillhörande familj, och jag blir så glad när man träffar folk man vill träffa på Ikea. Happy surprise indiddly!
Och eftersom peppen inför AfterWork-utgången på onsdag växer, för det blir alltfler som ska haka. Skoj!
Och sedan när jag kommer hem, så får jag se denna på hallbyrån:

Älskar Davids jobb då han jobbar event, hähähä.. Goodiebags for president. Godiebags FTW!
Notera godismonstret Davids noteringar på lappen med hans överstrukna namn och istället; "Erika (minus en chokladgrejj)". I denna var det typ schampoo, balsam, tvål, ekologiskt godis, gott citrus/äpple/roiboos-té, tidningar, m.m. Och 20%rabatt på Macoteket, vilket äger om det gäller nya Ipod Nano som jag tänker införskaffa. Lyssnar ju alltid på radio, så det vore skitbra att ha det på ipoden istället för att använda mobilen å slösa batterier. En lila kanske? Hm...

I bakgrunden kan ni förresten se en ball bild på min mami och papi in the 70's! Jag snodde den så fort jag flyttade hemifrån, för har alltid diggat den svinmycket.
Nu ska jag testa nya téet, och göra en macka. Sedan hoppisäng! Och glömt föralldel inte att ställa om klockan inatt, ajt! Tjaba!

Oh baby baby i'ts a wild world!

Hej kära vänner!
Jag har varit sjukt inaktiv här, sorri sorri. Tänkte bara meddela att DEN HÄR filmen vill jag se!
www.sf.se/Till-vildingarnas-land

Hoppashoppas att den är lika göttig som den ser ut. Ska försöka komma ihåg att köpa boken också, jag älskar barnböcker! Illustrationerna då, främst. Det känns liksom magiskt, när dom är så bra.
Som i denna barnbok som filmen är gjord från, där Maurice Sendak illustrerar. Så fina.

Har faktiskt funderat i flera år på det här med att bli barnboksillustratör. Ända sedan jag var typ 15år,
så har det lockat mig. Men får nog tänka på det ett tag till.. Känns som att det är få som kan leva på det.

..Men kan ju börja med att gå min bildkurs på komvux nu! Ska bli skitkul, faktiskt.
Har ju fått fast jobb (grattis till mig, jag äger!) så det hanns inte med fler än en kurs nu.
Nej, nu måste jag springa till tvättstugan! Puss puss kram kram, hörs snart igen! (Lovar)

PS. Peppar som fan på Ikeautgången som blir nästa onsdag, har fått med mig fleraflera redan,
diggar verkligen att hänga med folk från jobbet just utanför jobbet, det är gött. Hejaheja!

Natt

Det är väldigt mycket natt nu.
Och jag tänker att livet är förgängligt.
Undrar hur lång tid det tar,
innan jag inte tänker på det här hela tiden.
Det finns liksom alltid i bakhuvudet.
Och det finns saker som jag inte ens kan tänka på,
för jag vet att om jag gör det så brister allt direkt.
T.ex kommer jag inte att klara av Sofia Jannok på,
ja, en långlång tid.
Hon sjöng där på sjukhuset, på den lilla tv'n där,
och från sjukhussängen sa han att det var vackert,
och jag höll med.
Jag kände att hennes sång passade så väl in där,
på hela den där situationen.
Det var bara så stillsamt och vackert den minuten,
tonerna och språket, kändes som änglasång,
och solen sken utanför, men inte riktigt in,
höstens nyfödda strävande utsträckta händer.
Vi var bara tysta, lyssnade,
jag tror jag tänkte på Nangijala.

Sedan kom hans fru in och sa "vad fult!", haha,
och vi skrattade och sa att det faktiskt var fint.
Sedan kramades vi hejdå, och sedan aldrig mer.
Det är märkligt, och det skrämmer mig.
Att livet är så förgängligt, och ogreppbart.

Han gillade min Pavlovatårta, det tänker jag på.

Jag tror inte på ögonfransar

Jag minns vad jag önskade då du tappade en ögonfrans när vi var på sjukhuset.
Tror aldrig jag önskat så hårt förr, då jag plockade bort den från ditt trötta ansikte.
Ledsna ögon.
Tänkte när jag blåste iväg fransen från mitt finger, att det är klart att det hjälper,
om man verkligenverkligen vill någonting.
Klart att tankens kraft är starkare än kroppens. Så om jag tänker hårt, blir det inte.
Så som vi inte ville att det skulle bli.
Det hjälpte inte så mycket, tyvärr. Så jag tror inte så mycket längre.