Jag minns vad jag önskade då du tappade en ögonfrans när vi var på sjukhuset.
Tror aldrig jag önskat så hårt förr, då jag plockade bort den från ditt trötta ansikte.
Ledsna ögon.
Tänkte när jag blåste iväg fransen från mitt finger, att det är klart att det hjälper,
om man verkligenverkligen vill någonting.
Klart att tankens kraft är starkare än kroppens. Så om jag tänker hårt, blir det inte.
Så som vi inte ville att det skulle bli.
Det hjälpte inte så mycket, tyvärr. Så jag tror inte så mycket längre.
var skåpet skall stå
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar