Hejdå Tallkrogen, my BFFL!

Jahapp! Här var det dåligt uppdaterat. Jag har inte riktigt haft orken, för jag har mest fokuserat på flytten och plugget senaste veckorna. Och idag är det alltså sista kvällen jag tillbringar i den här lägenheten, som jag absolut älskar. Så behöver jag säga att det är mood: sorgsen just nu? Eller ja, blandade känslor liksom. Ska bli jävligt skönt när flytten är över imorgon kväll och jag kan pusta ut hemma hos mamma.

Dessutom har det varit kaos här senaste veckan eftersom min galna granne ovanför i nämnd ordning har: 1. dunkat huvudet i väggen och skrikit så att vi trodde hon blev mördad 07.00 på morgonen, för att sedan bli helt obehagligt tyst. 2.Haft besök av polisen för att hon var försvunnen, som bröt sig in med kofot i hennes lägenhet. Hon kommer hem mitt i kaoset och blir jobbigt ledsen. 3. Diskuterat högljutt och gråtandes i trappen med gubben&tanten mittemot, som till sist fick bjuda in henne, samt ringa åt henne till hennes kontaktpersoner. (Som extraföräldrar. Säger ju att det är sötaste grannarna, och dom kommer jag VERKLIGEN att sakna.) Så, ja. Det är på ett sätt skönt att flytta och slippa kaoset.

Så nu sitter jag här. Vinglaset är fyllt, svinagod mat står på spisen, och aftereight redo att slukas. Ska ha en riktigt rekorderlig och helsoft hemmakvällsfest för att fira av de här två åren. Det enda som är trist är att min sambo hellre spelar 8bitars än hänger här ikväll, så det är lite bittert.

Nåväl. Hejdå kära Tallkrogen, det har varit en fin tid. Jag kommer verkligen att sakna dig och: att vakna till fåglar på balkongen, alla katter, naturen, BEA, gigantiska tvättstugan, rulla i den alltid orörda snön, köpa pizza och sola på gräsmattan, alla tattiga låtsasbutiker, linje 173 via Hökarängen till IKEA, vattenpipa&vinfest på min balkong, soliga mornar med DN i köket, himlen från balkongen som alltid är så knarkad och markant olik varje dag, alla övriga knäppa stora och små fester, 50-talsköket i lagom höjd till mina mått, grusiga vägar, dåligt plogade vägar, gammelkatten som är helt platt och grå i trappen men ändå alltid går ut varje dag och solar, Lassie-hunden som är ännu gråare och skröpligare, galna grannar, gulliga grannar. Ja, tillåmed svindyra ICA Tallkrogen och våldtäktsparken på vägen hem kommer jag att sakna.

Blir nästan lite blödig här. Vill inte börja grina, det vore ju lite väl töntigt. Men:

HEJDÅ TALLIS!

HA'T FINT.

Peace out.

etc.

Förresten, dagens rykte: att man slagit ihop Fettisdagen och Kvinnodagen. Båda sägs alltså nu infalla den 8e Mars. Någon som kan bekräfta eller dementera? Tycker det är lite svinigt att snuva oss wiminzz på konfekten sådär! Däremot kan ju kalenderplaneraren gärna slänga in lite fler fettodagar, för semlor är ju så djävulusiskt asgott!

Nej, nu blir det göttkalas i minst en timme, innan jag börjar packa ned mitt liv i lådor. Pöss!

Russinet

När jag var kid på 80-talet, då fanns liksom inte godis i min värld riktigt. Nej, nej, då var det russin som gällde! Vi var då tre syskon och fick ett var sitt russinpaket och var därefter jääävligt nöjda. Tills man blev typ, fem, och ställde krav på utbudet på lördagarna. Hängde lite på Wikipedia, och snubblade över: Russinleken

Fick en extrem kick av skön nostalgi, för det här körde jag och mina syskon alltid. Älskade're! Ni kanske säger att det verkar lamt, men jag säger att ni har fel. Fint att man var så lättroad på den tiden, haha. Och på den tiden fick man göra litet som man ville, till skillnad från idag när man tvingar på barn specifika sätt att leka, rita och spela spel, prackar på dom tonvis med leksaker, för att de ska.ha.kul.och.få.vara.barn. Jag säger fuck that, låt barnen vara, kasta ut dom i skogen, de hittar nog på någonting. Barn är kreativa, jag lovar. Och det är bra med långa "tråkiga" dagar. På just dessa dagar så lekte jag till exempel en av mina absoluta favvolekar, som ni faktiskt kan läsa om här.

B happy

Läskigt när man sjunger "Don't worry" och samtidigt scrollar på en helt random sida och läser "Don't worry" - exakt samma millisekund. Det måste vara ett tecken.

Cowabunga!

Höjden av oförskämdhet

Skämta INTE. Jag må låta som en kärring men det finns fan ingenting som jag hatar mer än oförskämdhet, speciellt eftersom jag får uppleva det i jobbet många gånger (och många gånger av väldigt vuxna människor som borde veta bättre).

I flera veckor, dag efter dag, har ett marknadsföringsföretag vid namn IMRI AB försökt att få tag på mig. Och gärna typ tidigt på morgonen eller sent på kvällen, när man helst av allt bara vill vara ifred/sova/ha tystnad. Så idag bestämde jag mig till sist för att svara. Tjejen i luren vill att jag ska delta i en specifik undersökning, men jag säger att nejtack jag har redan gjort liknande undersökningar 3 gånger det här året. Hon försöker övertala mig med kassa argument som att det här ju en helt annan grej eftersom det är på telefon (?) och baaara tar en minut. Jag säger nej nej och åter nej. Och till sist fräser hon "jaha!" och slänger på luren i mitt öra. Alltså jag skojar inte, jag KOKAR av ilska nu. Det är krig. Det är mord. Jag ska få henne avskedad.

Att först tracka mig i flera veckor, och sedan inte låta mig neka snällt, och sedan slänga på luren i örat? O.M.G.

Skillnaden mellan dig och den här chimpansen, fröken marknadsundersökare,
är att den här apan förmodligen är både trevligare, coolare, och snyggare
än du någonsin kommer att bli.

Hjärterum

Jag fattar inte vad som hände när plötsligt alla mina vänner hamnade på vift i världen. Ibland är det så fruktansvärt tråkigt, fastän jag samtidigt är glad för deras skull. Och sedan när de väl befinner sig i staden har man ett par dagar på sig att ses fortfortfort! Och ibland, ofta, saknar jag dom alla, så vansinnigt mycket mycket mycket. Jag vill att ni ska veta det.

Idag är det alla hjärtans dag! Då ska man hjärta varandra extra mycket, har jag hört. Själv lägger jag inte så mycket vikt på den här dagen, eftersom jag är så jävla grym på att visa kärlek varje dag ändå. Eh. Insåg dessutom det komiska i tröjan som jag, helt omedvetet valde dagen till ära. Cynismen liksom klämmer sig in, vare sig jag vill eller ej. Slump eller Freudianskt felklädval?

"Min maamiii"

Haha, alltså ibland är min mamma lite störd. Men på ett skönt sätt. Hon bokar in mig på grejer utan att säga till - för att hon vet att jag vill. Så nu droppar min syrra för mig att vi ska till Grekland i sommar, tydligen? Och så ska vi åka till Yasuragi ett par dagar på sportlovet. Ganska nice! Helt klart. Såhär gjorde hon ju förra året när vi skulle till både Venedig och Visby, haha, lille mammsen, den bästa jag vet.

Bröli ringer Mamma inför två miljoner TV-tittare. Och han saknar Mamma. Mycket.

Från Expedition Robinson SVT 2001.

Singelskivor

Undrar om det där med att köpa singelskivor finns kvar än? Jag tror faktiskt inte det. Men på tiden då det var det bästa man kunde göra för sin veckopeng, så köpte jag alltid en singel. 19:- eller 29:- eller 39:- om den var riktigt fet med typ, en, extralåt på. Kanske en svängig remix också. Det här var min allraallrabästa, och jag får fortfarande väldigt mycket goda vibes när jag hör den:

Dina händer är fulla av blommor

Så jävla bra. Hur kan jag ha missat detta?

Snön lyser vit på taken..

Så har snön totalt våldtagit hela Stockholm. Allt är väldigt, väldigt vitt. Och jag älskar't! En tung tystnad över hela kvarteret, stora dyner bäddar in husen, och snövirvlar från taken lägger en dimma över sikten utåt. Det enda som rör sig eller låter är fåglarna som leker på min balkong. Ska bara sitta hemma och njuta, mysa ned mig med pluggböckerna, och hoppas att det går att ta sig till jobbet imorn någorlunda bra.

Jag tycker att det är vackert och häftigt. Ibland känns det nästan som att jag är den enda personen i den här staden som uppskattar det här vädret. Jag vill bara ut i naturen och andas in det, liksom. Rulla runt lite och svischa fram på isen. Och att folk whinar om att det plötsligt snöar, det är konstigt. Vem trodde på riktigt att våren skulle komma i Februari? Lär er, det händer inte förrän i Maj, det borde man veta vid det här laget. Men ändå är alla lika surprised varje år? Förstår inte. Passa på att njuta av det istället, för nästa år kanske det bara blir blask hela vintern - sådan här vinter àla Jenny Nyström är faktiskt, om ni tänker efter, väldigt ovanligt.

Summertime x 3

Min bloggdesign är ju ganska keff, egentligen. Men jag bara orkar inte styra upp. Sorry!

Istället tänkte jag posta en av mina favoritlåtar, i tre olika tappningar, alla lika grymma.

Man kan liksom välja en version, beroende på vilket mood man är i. Prrrfct!

Eh,

gotta love the tattiga Google-bild-kollage-videos på Youtube, också. A never ending story.

Vardagens iakttagelser

Alltså,

alla mina grannar är jävligt suspekta. Det finns liksom, alla sorter, av galningar.

Dels har vi hon under som är helt apatisk, kedjeröker, springer alltid förbi. Ni kan typen. En gång kom hon upp när jag och Karin spelade musik och softade - stirrade förvirrat runt sig, skakade, "kan ni. sänka?", stirrade ännu mer runt sig, allt utom på mig. Helt nervös. Borde psykat henne lite och stirrat tillbaka, bara för att djävlas.

Men okej, hon är ändå godkänd, för hon är bara instabil. Men hon ovanför, däremot. Möblerar alltid om på nätterna, och pratar/skriker för sig själv. Har aldrig sett henne på riktigt. Ibland är det en man där som hon har högljudda diskussioner med. Men nu på senaste verkar det som att hon har någon form av nattliga besökare. Som inatt. Folk som klampar och bär på saker upp till hennes lägenhet, lite prat, och sedan klampar dom tillbaka med saker nedåt, och kör iväg. Och så möblerar hon lite, rullar saker, konstiga ljud. Och jag får sån jääävla lust att kika i titthålet. Men det kan man ju bara inte, det får jag liksom vänta med tills jag blir typ.. 90 år gammal. Dessutom vågar jag inte, dom kanske mördar mig. Men jag blir så nyfiken! Ibland på morgnarna låter det som att hon åker rullskridskor däruppe, och jag skulle fanimig inte bli förvånad en smula om det var så.

Och så har vi förstås dom mittemot, som har ständig biltrafik till sin port. Olika bilar varje gång. Jag menar, det är ju som upplagt för smuggel av diverse göttiga olagligheter. Kan inte tänka mig nåt annat.

Men det bästa, min favorit, är knäppisen i tvättstugan. Hon som måste. polera. ALLT. innan hon kan tvätta. Alltså, jag menar, helt neurotiskt med puts och trasa i alla hörn och vrår, även inuti själva tvättmaskinen (borde påpeka att det som vanligen rör sig däri är vatten med rengörande medel). Och sedan tittar hon sig nervöst omkring innan hon snabbt proppar in sin tvätt, putsar luckan, och stänger. Hela tiden ett vakande öga för att man inte ska se hennes smutsiga tvätt, det vore ju skam-döden. Antagligen det enda lortiga hon har i sin närhet, och det är säkert rent det med.

Det roligaste var på nyår när Karin, helt glad i hågen, springer fram till det här nervvraket och tjuter "TJOHOOO gott nytt år, har du inte en cigg månntro?!". Reaktionen går inte ens att beskriva i ord.

Häromdagen kom mina favoritgrannar, det skruttiga paret mittemot, som jag bara älskar för dom är så sjukt söta och trevliga. Men så visar det sig att gubben som är typ 1000 år gammal är vig som en gymnast - han slår upp sitt ben tre trappsteg för att knyta upp sin sko. Den formen av spagat såg så onaturligt ut för en så gammal strutt. Så nu misstänker jag att dom går under någon slags täckmantel, på ett hemligt mission i en helt vanlig närförort i Stockholm.

Såhär är det.

Jag iakttar alltid folk. Jag kan inte låta bli. Ni vet, små små detaljer, som skiljer oss åt.

Att bo

Hahaha, okej. Så jag sitter här och kikar lite på andrahandsboende. Och alltså, förfan, vad folk är konstiga. Det finns ingen som är normalt funtad att skriva en annons. Här har ni delar ur några av mina favoriter:

"Lediga rum i en lägenhet, rummet är inrett varje rum fäst med

egen toalett och badrum är vardagsrum utrustat, det finns en

besökare toalett och badrum i vardagsrum, om du intresserad

av erbjudandet kommer tillbaka för mer information. Skål"

- Fattar någon.. någonting? Skål!

"Taxi till Stureplan kostar runt 100 kr om man inte vill åka Tbana sent till exempel."
- Åh, närheten till Stureplan! Fan vad gött. Eller, inte. Dessutom lite skönt att hon utgår ifrån att det endast är från Stureplan man tar sig från sent på natten. Värt.

"I am a male of 43, calm, kind, working with natural medicine. My place is

a 34 kvm, 1,5 room apartment in Rågsved. I seek a roommate. The bed is at

an extra floorplane above mine, 240x180cm in size (...) Lake and forrest

arround 1km from here. Good clean air. Very nice view. 2000kr. I might

move to a bigger apartment soon but I will still offer room for a roommate."

- Jag vet inte om det här är en hippie, en 10årig pojke, en älskare, en galen indisk medicinman, eller en classic Rågsvedknarkare? Eller alla på en gång.

Och det här är liksom bara när jag skrapat på ytan av alla annonser. Ser mig själv stänga ned sidan, drar en suck, och tar mig till sängen istället.

Südermalm

(Fokus:Jag är verkligen lyckligt lottad.)

Jag, Stella, Mamsen - Med solen i ögonen i våra hoodz

Hade en helt fantastiskt mysig helg, med både jobb, fotoutställning, promenad, crêpes, film, än mer god mat, vänner, familj. Ja, ni vet. Hela kittet liksom! Så det kan man väl leva på några dagar. Dock att jag har så stört mycket att göra i skolan och med flytten nu, eller, det är liksom lugnet före stormen. Fast ändå lite mer åt stormhållet. Jag borde med andra ord skärpa till mig och ta tag i saker ett snäpp mer än vad jag gör. Men, men. Till att börja med: sova! Hejdo.

Tallkrogen

Jodå. Här har vi väl en stor del av det jag kommer att sakna grymt mycket när jag flyttar om 3 veckor:

I helgen ska jag bo hemma hos mamma, för lite qualitytime med henne och systern min. Ikväll blire bara middag och vin och slappa. Gillas starkt. Lördag jobbar jag heldag, ett av tre pass på hela månaden - alltså ett skämt vad fattig jag kommer att vara i framtiden. På söndag ska vi på Fotografiska och sedan ska vi äta crêpes! Dvs, mams bjuckar oss på restaurang. Kanske någonting av det godaste som finns, för övrigt. Hejdoh!

Le Rouge

Satt precis och whinade över Le Rouge, där jag var med några kompisar för en tid sedan. Hela upplevelsen var ungefär totala motsatsen till mitt första besök där, och besvikelsen var total. Tur att jag hade ett sådant grymt sällskap. Och att maten, trots minimala portioner, var stört god. Sedan slår jag upp tidningen och ser att Dagens Nyheter tänkt samma sak, och satt ord på det största problemet: Servitörerna. Rikligt med attitydsproblem. Ett skämt. Behöver jag säga att vi, med nöje, inte dricksade ett öre? Och då har jag ändå jobbat själv inom restaurang.

Så min onda plan nu är att vidarebefodra mina åsikter till en person i min närhet som kan få detta framfört till Melker Andersson, och hoppas att han ska ge personalen en rak höger. Typ.

Ikväll blir det lägenhetsvisning. Läget är d.e.s.p.e.r.a.t - eftersom vi tydligen måste flytta ut en månad tidigare än väntat. Det vill säga om typ 3 veckor. Så det blir förmodligen till att flytta hem igen. Känns lite lagom risigt när jag flyttade hemifrån för 3 år sedan.. Och min kära mor är nog inte så jättesugen på att jag flyttar hem, heller.

Så, om någon är sugen på att donera typ 2 mille, säger jag GÖR'T! Så att jag kan köpa en lägenhet, vilket är ENDA alternativet i Stockholm nu för tiden, om man inte vill bo åt helvete (och då menar jag verkligen: åt helvete).