Haha, mamma tycker inte om att jag tar fast tjuvar. Idag var det två stycken. I rock.
Sedan var det en på jobbet som först skulle leka överlägsen och klaga på hur jag jobbade,
och jag VET att det bara handlade om att han ville verka mer erfaren. Sånt gör mig lack.
Jag kan mitt jobb. Och det sa jag, surt, tillbaka. Sedan betedde han sig som en 5åring.
Jag menar, hej, du är 26, och kör på fjortis-bråk-taktiken. "Hörde jag nåt?". Lame, haha.
Tror inte han pallar att jag säger emot, för han ska alltid vara i centrum. Intriger, intriger.
Nåväl. Utöver det var gårdagen en rätt fantastisk dag. Jag hann aldrig skriva igår, men;
• Drack ekologisk juice och åt pizza och canelloni i solen med David.
Har saknat just det med att äta mat utomhus, för det smakar mycket mer. Typ.
Sedan bjöd David mig på glass på Fjällgatan, som invigdes igår. Det var gött.
Önskar att vi hade haft en filt så man kunde somna på gräset i solen, för det är så bäst.
• Ett tema som återkom igår var mobbning. Det är en så sjuk grej. Det sitter kvar.
Saker folk säger när man var 10-15 kan vara gjuten som berg i en, tills man är vuxen.
På tv såg jag en vuxen man berätta om just det, att det sitter kvar.
Han såg fortfarande folk som kommenterade honom som "sportkillarna från skolan",
för det var så det var då, och så blir det därför nu. Han mådde fortfarande dåligt av det.
Och speciellt de saker som var en av tusen, men som stämde på det man själv lite tänkt,
det sitter fortfarande kvar hos mig. Som de sa när jag var 10. Eller 13. Det är ju stört.
Det blir därför ens sanning - Ett bekräftande av att det man själv tänkt var rätt.
• ..Sedan såg jag både Robinson och Survivor, och trodde först att Jarmo var samme man,
som när vi krashade med luftballong förra året, hade tagit sin lila mössa, blött med vatten,
och pressat mot min gigantiska bula på huvudet. Den mannen var en hjälte.
Men tyvärr inte Jarmo, fastän det hade varit tusen gånger coolare, för Jarmo är så weird.
Och så slogs jag av deras glädje när dom fick mat, och tänkte att wow, om det var så alltid.
Man tar saker för givet.
Här har ni en bild på Jarmo. Fin va? Ovanför ser ni David&jag på luftballongsfärden,
där Hjälten står till vänster i lila mössa, och där jag ser ut som en complete psychobitch.
Den bjuckar jag på!
Just nu bor jag i ett kaos. Allt är i lådor. Imorgon blir det tomt. Bara datorn kvar, typ.
Om två veckor flyttar vi in i smyg. Vet inte hur det känns, riktigt. Men det löser sig, väl.
Puss å kram, my beloved ones!
Jaha. Så nu är man gräsänka! Det känns lite sådär halvdeppigt.
