Fallen

Sätter krokben för mig själv. Gång på gång på gång. För det tycker jag är kul, tydligen.

Jag vill bort från den här staden nu, fly, ni vet. Har ingen att resa med, så funderar på att åka själv. Men är det en bra idé? Det vet jag inget om. Förmodligen inte.

Saknar så många personer. På så olika sätt. Och sedan sätter jag krokben, för jag är medveten, att jag inte ska ge mig in på saker jag inte kan hantera. Men jag gör det ändå - gång på gång på gång.

Fallen, mest hela tiden.

En natt, igen.

Natt i lekparken. På en gunga. Och en spotlight. Och mörkret. Sedan kommer tankarna ikapp en med tystnaden och musiken i mina öron. Orkar inte sova, men är så trött. Så himla trött.

Allt är perfekt, tills oljudet lägger sig och det hela smyger sig på, och pratar om helt andra saker.

Då saknar jag dig, ibland.

Family Comes First

Du har alltid varit den smarta. Den logiska och konstruktivt tänkande. Jag vill att du fortsätter med det nu också, och tar hand om dig. för faktum är att ALLT löser sig, och det vet du. Jag älskar dig. Vi gör.

Mitt huvud är inte på rätt plats idag. Resultat: 1 timmes jobb.

Stenstranden

Wow, ett skämt hur kass kvalitén blev! Orkar inte styra upp. Men ville ha den där mest för att symbolisera hur jag hade så fruktansvärt denna varma kväll. Thassos, Grekland. Helt okej ställe! Mamsen och jag.

Tidens gång

Återigen har jag vänner som räddar mig. Jag förstår inte hur det går till, men när man når rock bottom är dom plötsligt där. Och finns. Där. Så idag, eller ja, den här morgonen klockan 05.15 efter en snurrig och sent startad, sent avslutad, runda på söders höjder, så känner jag äntligen lättnaden. Så gott det går, iallafall. Och att karman slår tillbaka åt det positiva, och att det löser sig. Att öppna ögonen och embrace'a det där lilla lilla fina. Som är det stora.

Drömmer 08.30

Drömmer att jag hoppar fallskärm och lyckoruset är totalt. Men axeln är blåmärkt. En antikmässa där jag har skillz. Och sedan en tunnel där jag blir knivhuggen i axeln och skuren i ansiktet. Gång på gång, för att jag inte har några cigaretter och för att killen jag är med inte bjöd från första början. Han vänder sig mot mig "jag tar henne istället" och jag tror att han skämtar när han trycker en kniv mot min axel. Men det går hål, går igenom hud. Skriker. Hela gänget säger snart att han borde sluta, och avlägsnar sig. Men två står kvar, och skrattar högt så att det ekar i tunneln. Jag bönar och ber om ursäkt. Och det är blod överallt, och gurglande i min mun. Och i hans mun blandat med hånskrattet. Till sist går dom, med glädjetjut, och jag med smärtan. Slungas äntligen ur drömvärlden.

Blev tvungen att skriva ned det. För det var en sådandär dröm. Ni vet, för realistisk, och man vaknar och gråter i efterhand. Med smärta i kroppen och övertygelsen om att jag vet hur det känns nu. Vågar inte somna om.

Jo, godmorgon! Och godnatt igen.

Åk iväg

Just nu är jag bara så sugen på att dra. Jag vet inte vad det är, men senaste dagarna har inte varit bra. Jag har som ingenting här att hämta längre, och jag vill härifrån. Vill inte svara på samtal, vill inte höras av. Är alternativ B alldeles för ofta, och det känns inte 100. Iallafall ikväll. För ikväll kan alla dra. Alla utom K, för hon finns alltid där, oavsett. Men utöver det är jag så fucking jävla spyless på allt som har med denna stad att göra. Och det jag har att göra med. Det jag gör. Mig själv. Etc. Allt. Och alla andra. Vill göra någonting helt annat. One way ticket. Har inte ens ett eget ställe att åka till, och det, framför allt, är värst.

I en gränd, med regnet.

- Behöver du hjälp med någonting?

- Ja, allt.

Men det sa jag inte. Sparkas & slåss. Tack!

Distansen

Har tänkt på dig på senaste, litet mer än vanligt. Alla små egenheter, som var det bästa jag visste. Och jag hoppas att du har det bra, bättre än någon annan. För att du förtjänar det, och för att du är älskvärd. Så är det bara. Ingen är som du, någonsin och aldrig. Och det tänker jag på. Över en minikopp espresso med tankarna på att en period av mitt, vårat, liv faktiskt är över. Inte längre nuet, klippklipp, lucka, nutid. Faktiskt över. Att det endast och bara är ett kärt minne av en fantastisk tid som jag inte annat kan göra av med än att låsa in i ett litet hörn av mitt hjärta. Ett stort hörn. Förstås.

Det är klart att jag fortfarande saknar dig, men på ett annat sätt. Och jag tror att jag saknar alldeles extra mycket, för att du plötsligt försvinner, och jag vet inte varför. Har inte rätt att veta varför. Det är fortfarande ovant, men jag förstår dig. Fade, fade, fade. Ett steg i taget, går du iväg. Och det är skönt, och det gör ont. Så jag tänker.

I sådana lägen:

Har sådan himlahimla tur att jag har världens bästa människor i mitt liv! Imorgon ska jag på dejt med barndomsbästis, det blir fantastiskt och bra på alla sätt. Sedan fet gatufest i kvarteret! Hipphurra! Mer kärlek åt folket! Livet är fint, fastän jag tänker. Tänka bör man - annars dör man? Fan vad smart. Hej!

Låtar jag ALDRIG tröttnar på 2.0:

Sunshine is a friend of mine

Ganska skönt ställe, som jag inte hade bangat på att teleporteras litet till då och då, Thassos, Grekland, stranden:

Jag har haft en helt galen helg. Och har återigen insett att - life is good, life is nice - jag är omgiven av fantastiska människor som för det mesta är helt sjuka i huvudet, jag är lyckligt lottad. Samlar man allt jag skrattat i helgen i en liten ask skulle den svämma över. Typ.
En stor ask. En gigantisk kista. Ja, ni fattar.

Nu måste jag ta igen all brist på sömn! I en svinstor säng, värsta lyxen.

It's him, he's back!

Så, skrivandet ligger fortfarande i lä. Jag sitter liksom inte vid datorn så mycket, hänger mest på min iPhone och då blir det så meckigt. Dessutom är det så himla mycket som händer just nu, hela tiden, har inte fokus nog. Idag kommer min favoritbrud hem från sin lilla Älmhult-tripp, och hem till huset där vi bor just nu. Vi är "husvakt" åt hennes päron, så de senaste två veckorna har vi levt det fantastiska sambolivet här, med allt vad det innebär. På onsdag åker hon bort i en månad,
och jag vettifan hur jag ska klara mig utan dig, Karin.

I väntan på frugan, så kommer jag på mig själv med att titta lite för länge på den gamla barnfilmen "Den modiga lilla brödrosten". Men det är någonting med färgerna, ljuset, ljudet, manuset, bilden, ja ni fattar - i filmer från 80- eller 90-talet. Mysigt. Och något roligt med barnfilm överlag är ju när filmskaparna väljer att rikta sig till både barn och vuxna, sådär lite i smyg, two levels. För att nöja hela sällskapet. När man var liten fattade man ingenting, men ser man om filmerna idag upptäcker man plötsligt nya grejer och hintar till vuxenpubliken som är stört roliga. Saker man tyckte var fina förr, men som man idag garvar högt åt. Så när det kommer en sån här epic scen så är jag helt fast:

Diggar ju även 70-talets barnfilmer som i princip bara lutar åt det här hållet, ni vet, tiden då psykedelia var ett helt sunt och normalt inslag i vardagen. Gotta love it! Nu ska jag väl fånga dagen, eller något, har hört att det kan vara en bra grej. Dessutom är låtsassambons tåg försenat, i vanlig ordning = extra tid att fördriva i väntan. SJ my main man. Tjipp!

Sommar

Vad kan jag säga, det är sommar, jag glömmer bort att skriva och whinar till mina vänner istället. Har varit i Grekland/Thassos, det var grymt. Har haft all tid i världen. Har haft upp och ned. Men framför allt, och som sagt, vänner, kära, bekanta. Äntligen. Tiden/orken finns till, 100%. Och då räcker inte tiden/orken här riktigt. Ni får en låt istället:

Skilda världar

Att du är där, och jag är här, där jag är. Ger mig dåligt samvete. Det känns plågsamt och orättvist, men framför allt finns det ingenting jag kan göra åt saken utan det är den totala hjälplöshetens framfart. Tid, sägs det.

Jag vet inte vad jag ska göra, säger jag.

Facepalm!

Kväve

Får psykbryt. Det är så kvavt, och jag kan inte andas. Jag vill ut i suset och umgås med folk jag tycker om, men idag går det inte, och det gör mig sjukt bitter. Måste säga att jag har väldigt nära till bitterhet dessa dagar. Eller alltså, oftast är det "den lättsamma bitterheten", det är okej att bara vara lite hatisk, för att man kan. Men idag och ikväll och just nu får jag psykbryt, och det molar i magen. Det kanske inte är bitterhet, men jag kvävs, och måste ut härifrån. Och DÄR blev det mörkt. Trist. Jag älskar ju solen. Sommarnätter.

Jag har dessutom börjat svära något fördjävligt. Och då pratar vi grova svordomar. Vad hände? Livet. Så kan det gå!

Fan vad snurrigt det blev. Tror jag tar mig ut och promenerar istället, har hört att det är en bra grej. Tjipp!

Poletten

Jag minns att min vän sa att du måste överväga risken att han kanske inte vill vara din vän mer, trots att du vill. Och att jag tänkte på detta, extra mycket, om det är värt det. Och kom fram till, att det är det - för det kan inte vara som det är, bara för att man så himla gärna vill. Att det ska vara. Jag minns att jag övervägde och att jag kom fram till svar. Att det var värt det, för den stora bildens skull. Och tyvärr är det precis den omtalade risken som träder in nu. Du vill inte. Jag får inte längre veta vad du gör, men framför allt vill du inte veta vad jag gör. Jag har inte längre tillgång till dig, för du sa ifrån. Och det gör ont.

Orättvisan i att jag ser den stora bilden, men du, du har fortfarande bara ett litet kikhål till din hjälp. Medan jag tycker mig se ett tydligt mönster och en klar plan, har du precis börjat inse hur det hela ligger till. Så det är klart att du inte förstår, så som jag tycker mig förstå. Jag hade försprång. Och det gör fruktansvärt ont.

Och du har väntat på att jag ska säga att det hela var ett skämt. Varje dag, tydligen. Men det är som det är, och som det är, så är det. Jag har inga svar, och inga lösningar. Och det, det gör nog mer ont än allt annat.

Plocka han!

Gaaanska fett att Ken Ring kör med M.O.P, på svenska och allt. Jag diggar't:

Livet snurrar på, som det sig bör såhär i sommartider. Det är asvarmt var dag och jag är omgiven av ett stört somrigt och göttigt Stockholm - med allt vad det innebär. Så är väl ungefär konstant taggad, haha. Imorgon blir det picknick på någon skön gräsmatta! Med folk jag gillar. Förhoppningsvis får jag även tillfälle att inviga beach2011 också denna vecka. Pepp!

Atmosphere - You

Låtar som gör mig taggad 2.0:

Att gilla läget

En vecka som känns som en månad, och den har varit helt jävla sinnessjuk, och underbar, och jobbig. Men framför allt har det funnits folk runt mig som varit så fruktansvärt underbara på både uppenbara och subtila sätt&vis. Och jag har verkligen varit så glad mitt i allt, för att jag plötsligt inser hur fantastiska människor jag är omkring i vardagen. Och att vi tar hand om varandra, och att man bryr sig och frågar och undrar, fastän man sällan ses. Det är fint, helt enkelt. Jag är lyckligt lottad. En kaosvecka, en fin vecka. Eller vänta, har det gått två veckor? Jag har ingen uppfattning om tiden längre. Men det gör mig ingenting. Och idag är det bara brus i mitt huvud. Men överlag är mina ögon klara, och solen skiner ju faktiskt.

Utöver det saknar jag en vän. Eller, saknar vet jag inte, men en besvikelse vid total avsaknad av, ja, till exempel en kram, ett sms, ett meddelande på Facebook eller vadfansomhelst. Hur mår du? Det är 2011, ett samhälle som har minst 1000 kommunikationsmedel, du väljer. Helt enkelt det här med att visa vad man egentligen går för. När det väl kommer till kritan: Inte mycket, tydligen. Men igår fick jag träffa alla de som flytt stan. Över 10 personer som jag känt sedan barnsben, och alla har spritt sig över världen. Och de fanns kvar. Så jag känner lite att - en vän, tio vänner. Och lite att man plötsligt fått en insikt likt en smocka i fejjan vilka som faktiskt finns där, på riktigt, medan andra inte. Och det var inte du. Trist.

Men bortsett från det,

helt seriöst, rakt av KÄRLEK och TACK. Det pirrar i magen av att tänka på er alla.

Fallet, slaget och de nyktra ögonen.

Äter inte, och sover inte. Har ingen ork. Det går verkligen i vågor, och ibland känns det bättre. Eftersom jag vet att det är rätt, då jag ser det med nyktra ögon, och för att jag vet att det inte finns något steg tillbaka just nu. Det krävs fokus. Men igår blev det väldigt mycket extra ett faktum. Och idag är jag fruktansvärt ledsen. Och trött. Eller nej, jag är utmattad. Helt jävla utmattad på alla sätt och vis. Och det är konstaterat att jag inte äter, och inte sover.

Men jobba, det måste man. Bringin' them $$$ into them wallet, yes! Det blir en upplevelse.

Kapitulera

En låt som växer mer&mer för var gång jag slår på den:

Finns på Spotten, går på repeat.

Andrum, och, perspektiv.

Och riktigt fina vänner, på alla håll och kanter. Det är ju smått fantastiskt.

Det är som det är

- Du får inte ta det här fel nu, men om min pappa hade levt hade han sagt att jag skulle göra slut med dig.
- Varför det?
- Han hade sagt att det inte är bra att vara tillsammans med någon såhär länge när man är så ung.. Fast han hade inte menat det på riktigt, utan bara sagt så.
- Jag kan förstå hur han menar.

Och jag skrattade, och jag grät. Åt hur han var, åt hur det är.

Spinner

Vaknade imorse och hörde Pearl Jam - Alive eka i mitt huvud, och det kändes väl lite som att det var mitt undermedvetna som tryckte fram denna låt på hjärnrepeat, efter denna något speedade helg. Har haft så fruktansvärt roligt! Två dagar med min favorittjej i olika konstellationer av folk och miljöer och framför allt sommar på allra högsta nivå. Jag ger er ett par bilder från vår picknick på Djurgården för att illustrera den helylle myskänslan som gått som en röd tråd genom hela helgen. Krrr, kärlek!

Världens gladaste brorson med sin mor, mina två favvobrudar, och det omtalade apfelwinet.

Tjipp!

Kloppediklopp

Hej blogg!

Tänkte bara säga att imorgon arla morgonstund är detta den full friska sysslan jag ska ägna mig åt:

Och för ytterligare litet stämning:

(Minns ni sommarlovsmorgnar? För då slog jag på detta, solen sken in i vår sommarstuga så att dammet susade i morgonljuset, och man kände pirret i magen av sommarlov! Helt okej.)

Kossor är ju ett av mina absoluta favoritdjur, så har tänkt göra detta i flera år. Det bjuds, förutom galopperande kor, på mjölk och kanelbullar. Ganska fett! På tisdag ska jag på Cecilia Bartoli på Konserthuset, eftersom mammsen kommit över biljetter på något fuffens sätt. Det är tydligen svindyrt och svinsvårt att få tag på - och jag älskar hennes sång. Så win win win, på alla sätt å vis. Och så på fredag ska vi vänner inviga grillsäsongen ute på Djurgården, samt i samma veva inviga Gröna Lund-säsongen genom att se Säkert! spela live där. Det talas även om äppelvin och äkta japansk sake. Behöver jag säga att denna vecka kommer att bli guld värd? Godnatt!

I'm gonna tell it to your face - I rest my case!

Minns ni?

Stilla undran: varför är inte allt boyband nowadays? Vore jävligt fett.

Jag saknar dig

Hej kära bloggiz!
Jag får lite dåligt samvete att jag lämnat dig i sticket på det här sättet, men jag har liksom varit upptagen med att dels leva och dels se till att ta igen mig ordentligt från sjukdom genom att bara slappa och göra ingenting så fort jag fått tid över. Känner nu att jag börjar tracka in på rätt bana igen! Fick för övrigt högsta betyg på kursen, för att jag äger, och det känns helt onaturligt att inte ha någon skola att styra med! Har alltså bara ett enda måste i form av jobb och när det är avklarat är tiden min. Mycket märklig känsla..

Imorgon kommer min pärla från Kina hem, och det ska bli grymt kul att återse henne och höra om alla kinesiska äventyr! Trots att det bara gått 10 dagar känns det som en evighet när man umgås så tight och hörs varje dag. Haha, lite lamt och jävligt brudigt, men vafan! Så kan de vara.

Nej, nu stannar bussen vid jobbet så får avsluta här och hoppas vi hörs snart igen! Hoppas du inte känner dig sviken av mig bloggiz, och att du vet att jag saknar dig och trånar var dag tills vi möts igen. Pöss!

I'd have a good time, time, time.

Här vare dött! Förklaringen till detta fenomen kan ni hitta i låttiteln till denna gamla hederliga sommardänga:

Och visst, visst. Riktigt sommar är det ju inte än, men Debaser är invigt och jag har haft mer än en picknick. Därför tycker jag ändå att försommaren är mer än på G, trots att det bara är sen april. Varje dag är litet utav en fest när solen tittar fram, jag älskar och tänker squeeza ut varenda droppe av det! När jag sedan håller GrönaLund-kortet i min hand, med allt vad det innebär (dvs. fish&chips, konsert och än mer picknick i anslutning till detta), då vet jag! Och ni vet. Och alla vet, och alla är glada. För då är det sommar på riktigt. Mrrrm, längtar!

Karin är i Kina, det är både tråkigt och roligt och säkert även nyttigt, haha. Men desto roliga när hon kommer hem! Då ska jag styra grillfest för få på vår gårdsterrass här, det blir helt klart väldigt nice! Pöss och hej, glad tjej.

Dagens Doris

Jag kan inte rå för att jag absolut älskar den här serien i Dagens Nyheter. Som ni ser är det en serie för barn, och budskapet är ofta övertydligt och gulligt glatt. Och så denna ständiga barnsliga längtan till sommaren som jag tror att även "vi vuxna" fortfarande känner av dessa gråa sunkdagar. Men trots enkelheten, så får den mig ju att le nästan vare morgon, och därför säger jag kredd till Susanne Fredelius:

Strandtestare

Nämen heeeej!
Som ni ser på bara den lama starten har jag inte så mycket vettigt att säga idag. Men jag kan iallafall säga att SKÅL för att uteserveringssäsongen äntligen är igång, för nu kan man avnjuta valfri dryck med sällskap i friska luften, där man faktiskt hör vad folk säger. Ja, jag är en kärring på den fronten. Men liksom, är jag ute efter klubb så drar jag på klubb, är jag ute efter en soft bar att hänga på och snacka skit med mina vänner, då föredrar jag att just kunna prata utan att skrika. Så äre bara. Ohwell! Dagens helt klart bästa är den här platsannonsen som finns på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag menar, "strandtestare", WTF? Resa runt, äta god mat, fota, softa satan - 35.000! Ganska fett. Deras kriterier är så stört roliga, typ:
• På vissa orter kan även mottagande av helkroppsmassage, drinkprovning, snorkeldykning samt bokläsning efterfrågas.
• Du ska ha kapacitet att vila/göra ingenting under långa perioder.
• Kan jobba sena kvällar (drinkprovning kan under vissa omständigheter kräva övertidsarbete).

Jag tror att Amelias redaktion antingen drar något skönt Aprilskämt, vilket ju Dagens Nyheter gör varje år, genom en fejkartikel som är helt osannolik. Eller bara i stil med den plojkurs Medborgarskolan gick ut med - En kurs i duvmatning, som faktiskt fick hela 15 anmälda deltagare ändå. Ja, eller så har bara Ameliaredaktionen flippat helt på sin egen arbetsbeskrivning, då de insåg hur löjligt bra jobb det var, och sitter där och asgarvar åt sin geniala idé nu när hela Sveriges arbetslösa elit tappar hakan. Har redan flera vänner som söker, och det återstår ju att se om detta faktiskt är på riktigt? Kanske själv skulle prova.. Om jag bara inte var så satans perkele flygrädd. Vore ju skoj att se vad som händer.

Nej, gissa vad jag ska göra nu? Just det, uppsats! Det går så otroligt långsamt, på grund av att ångesten blir allt större. Så det är typ att jag skriver en mening, och sedan plötsligt måste damma tavlorna eller laga en exklusiv efterrätt eller hjälpa min syster med hennes läxor istället. Ja, ni fattar. FAIL BIGTIME, helt enkelt.

Spyfluga

En gång när jag flög lite i Egypten, bara sådär.

WOW. Jag har egentligen mått piss hela helgen. Har varit konstant illamående sedan i fredags. Dvs, så pass illamående att jag på jobbet funderade över vilken kund som var mest värd att eventuellt spy på. Men som tur var, för dom, så var alla så sjukt gulliga att jag faktiskt glömde bort att jag mådde kasst. Ibland är det verkligen så, att det är kunderna som gör mig glad. Eller så är jag bara så sjukt serviceminded och chill att dom bara inte kan låta bli att gilla mig? Tror det. Och ja, i övrigt i helgen har det som sagt varit full rulle, med ett konstant flöde av människor i min närvaro. Och tårta. Mycket tårta. Så nu blir det att sova, rakt av! Pözz!

Förresten, är det bara jag som får sjukt dåligt samvete när man råkar döda en blomfluga? Till exempel om den hamnar i vatten, då måste jag typ blåsa den torr, så att den kan flyga igen. Och en annan gång räddade jag en vanlig fluga, ett långvarigt återupplivningsförsök som efter mycket möda lyckades, och då råkade den flyga rakt in i ett ljus så den brann upp. Jag tror fanimig att jag började gråta tillomed. Är jag normal? Snälla bullen hjälp mig.

I stand here still, I always will

Det kliar i mina sommarnerver, partynerver, resenerver, shoppingnerver, sjungnerver, dansnerver, målarnerver, musiknerver, ölnerver, drinknerver, snackaskitnerver. Och alla jävla övriga nerver. Jag är ett nervvrak, men saker står i min väg! Gosh. Jag blir knäpp snart. Dags att kolla ADHD-diagnosen?

There is so much more to life than this

Fönsterutsikten ATM

Jaha! Äntligen är dagens huvudvärk över någorlunda, och jag kan återgå till läge: fokus. Är inne på 7e dagen nu med mer eller mindre värk i hela huvud, axlar, nacke. Pretty awzuuum! Inte. Men iallafall, nu verkar det ha lugnat ned sig, så jag ska laga någon mysig romantisk enmannamiddag och ta ett glas vin. Sedan blir det uppsats för hela slanten. Imorgon bitti kommer min brorson Kilian hit på morgonen, så det känns jävligt fett att få en dos bebis innan jag drar till jobbet. Ja, verkligen, helt okej! Och med lite tur får jag även träffa bonussyrran Iris i helgen. Och så blir det 40års-fecke på söndag med för min fasters man. Så, full rulle i vanlig ordning!

Som mina homiez förmodligen redan vet, är jag ganska nördig i hudvårdsprodukter, vitaminer och allmänt freshness-prylar. Ni vet, hälsosam livsstil och produkter inom samma kategori. Behöver inte säga att jag helt lever som jag lär, men försöker iallafall någorlunda, och tycker att det är intressant att nörda ned sig i. Dessutom tror jag att det mest hälsosamma är att sätta lagom gränser för sig själv, så att man får unna sig, men inte går till överdrift varje dag, så blir det bra i slutändan.

SÅ, häromdagen fick jag då för mig att prova en ny foundation jag och Karin spanade in när vi gick på hudvårds-shoppingspree förut. Den var... pissdyr. Så ångesten var total, eftersom det egentligen är helt sjukt i huvudet att lägga så mycket pengar på en liten hudprodukt. Men jag hade både rabattkort och presentkort, så bet ihop och intalade mig själv att det var värt det. Vilket jag tror. En kombination av kvalitét och kvantitet är ju ändå värt framför H&M's billiga skit. En liten insikt jag fått "med åren" är att det kan vara en bra grej. Den utlovar ju mycket, minst sagt. Och jag älskar cleana grejer utan massa konstiga tillsatser i och SPF FTW, såattsäga. Men man vet ju aldrig, så det återstå att se om jag kommer att gråta bittra tårar, eller om den blir min nya BFFL.

Titta, jag blir ju helt exhalterad. Fan vad brudigt! Nu måste jag typ hugga lite ved och titta på grov porr för att väga upp det här. Laters alligateeers! (va?)

Free Fall

Bror

Var och tittade på en lägenhet med brorsan idag (en av de två). Sedan fikade vi i solen! Våren är här på riktigt. Fast vi valde ändå att sitta inne, för man får ju inte vara dum!

Däremot valde jag och E att inviga uteserverings-säsongen. Dock att min vän redan hunnit med två besök. Fusk! Det var hur som haver så jävla nice att sitta utomhus under värmelampa, lite brisar då och då, en tallrik nachos, en god vän och ett glas vitt. Precis som livet ska vara en onsdagskväll! Men nu är det bara en sak som gäller: Uppsats!
Måste ju bli av med skiten någon gång, för det är verkligen en never ending story. Och när den äntligen blir inskickad, då ska jag fira med att se ikapp alla avsnitt jag missat av Big Brother. Jag menar, tusentals, flera timmar, bara göra ingenting. För det är fan inte ofta dessa dagar, ska jag säga er. En intet-dag minns jag inte när jag senast hade. Längtar.

Liljeholmen

Så! Står här i, den ändå varma, kylan och inväntar Emelie! Har just hängt 10min med skönaste duden i luckan i Liljeholmen. Min telefon hade dött så jag frågade om jag kunde ladda den någonstans, varpå han asgarvade, och undrade om jag ville "betala för el?!?". Helst inte, svarade jag. Han erbjöd "gratis el" och var stört trevlig och pratglad! Var han svenne? Nej, självklart inte.

ÄLSKA sånt här, man blir så jävla glad när folk hoppar ur sina skal och bara snackar lite, liksom. Värt!

När man hellre deklarerar än att skriva uppsats, då vet man.

Och i bakgrunden går en av mina nattliga
återkommande favoritlåtar senaste året:

Iittala

Igår var jag och min syrra som sagt och spanade efter en födelsedagspresent åt farsgubben vår. Vi hamnade till sist på Åhléns Citys heminredningsavdelning och där hade dom fått in Iittalas nya sortiment. Och jag måste säga, att jag älskar't! Detta är alltså från deras serie Teema som nog blir litet utav en ny favorit. Jag är vanligtvis inget stort fan av just 50&60-tal, men gillade dessa blanka turkosa och orangeröda färger. Det känns lite Tupperware/50-tal/picknick, fast i porslin. Och jag har inte heller varit ett stort fan av Iittala, förrän nu senaste åren.. Två favvisar sedan innan är annas är serien Taika och deras "kombinera själv"-glasaskar Vitriini. Saker från båda dessa har jag hemma. Förresten så tycker jag att den här senaste serien från Iittala påminner om den nya från Höganäs Keramik, som även den kör på blanka blåa och röda färger, om än lite rundare former. Snyggt!














Ja, gott folk, så kan det gå! Är man inredningsnörd så är det lätt att sväva iväg i sådant här. Ni får ta det helt enkelt, ni läsare som känner att porslin är till för tanter och Knut Knutsson.

Alla sorters arbete

Det finns verkligen miljontals sorters jobb. Just nu t.ex så hissas den här gubben upp och ned på lina ute på min gård, och hamrar och borrar lite i husväggen.

Och jag menar, varför inte?

Om matannonser

Alltså, det här med att marknadsföra mat. Ibland undrar jag verkligen hur dom tänker?

Mmm... Laxfilé med tomatpuré och 5 pastafjärilar.. Mmm..

Men eftersom jag är en äkta och sann tjockis så blir jag såklart jättehungrig bara mina matfantasier får ens en smula att triggas igång på - så nu blire att laga lunch! Innan jag och syster ska ut på stan för att hitta födelsedagspresent till vår kära far. Tjipp!

Jojk

Jag kan fortfarande inte lyssna på Sofia Jannok. Eller någonting i närheten. I detta fall Mari Boine som plötsligt sjunger på Skavlan. Kan inte lyssna utan att en klo griper om min själ och jag slungas tillbaka till de dagarna. Med all kraft, med hela mitt sinne.

Ante up! Yap that fool! Ante up! Kidnap that fool!

Citerar mig själv lite från Fejjan, helt enkelt. Och säger att när denna dyker upp på radion skiter jag i att det snöar och att mina fingrar fryser till is så att jag knappt kan skriva och att min uppsats vägrar att bli klar detta årtusende. Då äre bara PEPPEN som gäller:

Fett tråkigt dock att dom väljer att slänga upp en fetcensurerad version. Liksom, kidnap, det får INTE finnas med, då kan man få dumma idéer ajja bajja! Sony har dessutom blockat alla andra versioner på Youtube. Trist. Men det får duga! Det är värme, dans, sommarnätter och iskall dricka som kommer in i det här pisskalla rummet för 4:24 minuter.

We are the robots!

Diggar att min dude och hans vänner är sådär nördigt kreativa. Har spelförening och grejer. Och t.ex en dag väljer att ta en gammal radio, plocka isär den, knipsa kretskort och sådant, och bygga sig lite robotar. Davids kreation:

Sista bilden var ju lagom kass, men finns där mest för att illustrera att det sitter en gubbe däri och styr! Starwars-AT-ST/Walker-style. Ett understrykt "22" bildar ögon och mun - så himla fiffigt! I like it. Den står nu på mitt skrivbord så snällt.

Och apropå skrivbord, så är det fanimig dax att avsluta min uppsats nu. Skjutit på det i flera dagar. Och att Nordkorea har ett så slutet land att ingen statistisk information finns att hitta hjälper ju inte direkt. Geeez... Skrämmande land, det där. (Hoppas jag inte blir atombombad nu. Älskar Nordkorea, såklart, PS DS)

Födelsedagen

Okej, så min födelsedag firades på ett sätt i dagarna tre! Jag orkar inte beskriva mycket mer än så att jag slänger upp några bilder jag tog i förbifarten. Enjoy!

















































1. Cornelis på stereon hemma, Cornelis runt husknuten
2. Tårta!
3. Kilian blev sjukt sugen, men fick nöja sig med en hand
4. Jag blev fotad i trapphuset, litet spöklikt sådär
5. Kilian får träffa min nya bonussyster Iris, hans halvfaster, båda såg plötsligt så nyfikna och glada ut
6. Jag gosar med Iris, som är världens minsta! 3 veckor för tidig. Jag är sliten efter allt svishande fram och tillbaka, men sådär trevligt mysglad. Iris ser sjukt rolig ut på den här bilden, vet inte varför, haha. Gulle!

En ny vän

Årets (förra årets, då) julklapp på jobbet var att man fick välja mellan lite gott och blandat, så att man kunde hitta vad man ville ha. Självklart ville jag ha Trivial Pursuit, eftersom det alltid är fett med ett helt vanligt och hederligt brädspel. Hämtade ut det för några dagar sedan, vilket resulterat i tre spelkvällar här hemma. När jag koncentrerar mig riktigt mycket, eller pratar i telefon, eller är i andra tankar, brukar jag klottra på pappersbitar. Finns det inget papper i närheten, kan det helt enkelt ta sig andra uttryck:

QOTSA

Pepp! (Låtar som aldrig blir dåliga 2.0)

Lä

Jaha! Här har man verkligen legat i lä ett bra tag. Anledningen till det är delvis att min köra iPhone varit på lag ning och delvis att jag flyttat och styrt. Plugg&Jobb. Många bollar i luften, helt enkelt. Från och med nästa vecka lugnar det sig lite, för då slutar skolan och jag ska baaara jobba. Skumt att bara fokusera på en sak ($$$).

På söndag fyller jag år! Gammal och grå, 24 år, i mina bästa år. Så jag ska se till att ha en helt grym helg! Hade jag tänkt. Ikväll har Karin och jag dragit ihop vänner&bekanta för en fet förfest, sedan ska vi dra ut! Det blir grymt. Dagen idag ska därför ägnas åt att hänga med K och shoppa diverse göttigheter och drinkingredienser och sen dra hem till henne för some true girl pre-party med ansiktsmask och sånt brudigt. Wehoo! Ruskigt pepp! Dessutom har jag ju dagen till ära fått ett helt FAB väder, solen skiner och Stockholm visar sitt bästa jag.

Imorgon ska jag åka till pappa för att träffa min nya bonussyster Iris för första gången. Hon föddes förra veckan! Spännande, nytt och lite nervöst, haha. Men jag gillar ju bäbisar, så det kan aldrig slå fel.

Söndag då. Dagen D. Så kommer hela familjen över till mami (där jag bor nu) för ett tvättäkta tårtkalas. Sweet! Behöver jag säga att humöret är på TOPP? Älskar när det händer massormassormassor!

Ovan får ni en göttig mat- och solbild. Vi har börjat beställa hem "vegetariska middagslådan" som innebär att man får ingredienser och recept för 4 middagar. Riktigt nice! Har bara ätit svingod mat i en vecka. Eller alltså, jag lagar alltid svingod mat, men här får man verkligen prova nya smaker. Inspiration!

Pöss!

Hejdå Tallkrogen, my BFFL!

Jahapp! Här var det dåligt uppdaterat. Jag har inte riktigt haft orken, för jag har mest fokuserat på flytten och plugget senaste veckorna. Och idag är det alltså sista kvällen jag tillbringar i den här lägenheten, som jag absolut älskar. Så behöver jag säga att det är mood: sorgsen just nu? Eller ja, blandade känslor liksom. Ska bli jävligt skönt när flytten är över imorgon kväll och jag kan pusta ut hemma hos mamma.

Dessutom har det varit kaos här senaste veckan eftersom min galna granne ovanför i nämnd ordning har: 1. dunkat huvudet i väggen och skrikit så att vi trodde hon blev mördad 07.00 på morgonen, för att sedan bli helt obehagligt tyst. 2.Haft besök av polisen för att hon var försvunnen, som bröt sig in med kofot i hennes lägenhet. Hon kommer hem mitt i kaoset och blir jobbigt ledsen. 3. Diskuterat högljutt och gråtandes i trappen med gubben&tanten mittemot, som till sist fick bjuda in henne, samt ringa åt henne till hennes kontaktpersoner. (Som extraföräldrar. Säger ju att det är sötaste grannarna, och dom kommer jag VERKLIGEN att sakna.) Så, ja. Det är på ett sätt skönt att flytta och slippa kaoset.

Så nu sitter jag här. Vinglaset är fyllt, svinagod mat står på spisen, och aftereight redo att slukas. Ska ha en riktigt rekorderlig och helsoft hemmakvällsfest för att fira av de här två åren. Det enda som är trist är att min sambo hellre spelar 8bitars än hänger här ikväll, så det är lite bittert.

Nåväl. Hejdå kära Tallkrogen, det har varit en fin tid. Jag kommer verkligen att sakna dig och: att vakna till fåglar på balkongen, alla katter, naturen, BEA, gigantiska tvättstugan, rulla i den alltid orörda snön, köpa pizza och sola på gräsmattan, alla tattiga låtsasbutiker, linje 173 via Hökarängen till IKEA, vattenpipa&vinfest på min balkong, soliga mornar med DN i köket, himlen från balkongen som alltid är så knarkad och markant olik varje dag, alla övriga knäppa stora och små fester, 50-talsköket i lagom höjd till mina mått, grusiga vägar, dåligt plogade vägar, gammelkatten som är helt platt och grå i trappen men ändå alltid går ut varje dag och solar, Lassie-hunden som är ännu gråare och skröpligare, galna grannar, gulliga grannar. Ja, tillåmed svindyra ICA Tallkrogen och våldtäktsparken på vägen hem kommer jag att sakna.

Blir nästan lite blödig här. Vill inte börja grina, det vore ju lite väl töntigt. Men:

HEJDÅ TALLIS!

HA'T FINT.

Peace out.

etc.

Förresten, dagens rykte: att man slagit ihop Fettisdagen och Kvinnodagen. Båda sägs alltså nu infalla den 8e Mars. Någon som kan bekräfta eller dementera? Tycker det är lite svinigt att snuva oss wiminzz på konfekten sådär! Däremot kan ju kalenderplaneraren gärna slänga in lite fler fettodagar, för semlor är ju så djävulusiskt asgott!

Nej, nu blir det göttkalas i minst en timme, innan jag börjar packa ned mitt liv i lådor. Pöss!

Russinet

När jag var kid på 80-talet, då fanns liksom inte godis i min värld riktigt. Nej, nej, då var det russin som gällde! Vi var då tre syskon och fick ett var sitt russinpaket och var därefter jääävligt nöjda. Tills man blev typ, fem, och ställde krav på utbudet på lördagarna. Hängde lite på Wikipedia, och snubblade över: Russinleken

Fick en extrem kick av skön nostalgi, för det här körde jag och mina syskon alltid. Älskade're! Ni kanske säger att det verkar lamt, men jag säger att ni har fel. Fint att man var så lättroad på den tiden, haha. Och på den tiden fick man göra litet som man ville, till skillnad från idag när man tvingar på barn specifika sätt att leka, rita och spela spel, prackar på dom tonvis med leksaker, för att de ska.ha.kul.och.få.vara.barn. Jag säger fuck that, låt barnen vara, kasta ut dom i skogen, de hittar nog på någonting. Barn är kreativa, jag lovar. Och det är bra med långa "tråkiga" dagar. På just dessa dagar så lekte jag till exempel en av mina absoluta favvolekar, som ni faktiskt kan läsa om här.

B happy

Läskigt när man sjunger "Don't worry" och samtidigt scrollar på en helt random sida och läser "Don't worry" - exakt samma millisekund. Det måste vara ett tecken.

Cowabunga!

Höjden av oförskämdhet

Skämta INTE. Jag må låta som en kärring men det finns fan ingenting som jag hatar mer än oförskämdhet, speciellt eftersom jag får uppleva det i jobbet många gånger (och många gånger av väldigt vuxna människor som borde veta bättre).

I flera veckor, dag efter dag, har ett marknadsföringsföretag vid namn IMRI AB försökt att få tag på mig. Och gärna typ tidigt på morgonen eller sent på kvällen, när man helst av allt bara vill vara ifred/sova/ha tystnad. Så idag bestämde jag mig till sist för att svara. Tjejen i luren vill att jag ska delta i en specifik undersökning, men jag säger att nejtack jag har redan gjort liknande undersökningar 3 gånger det här året. Hon försöker övertala mig med kassa argument som att det här ju en helt annan grej eftersom det är på telefon (?) och baaara tar en minut. Jag säger nej nej och åter nej. Och till sist fräser hon "jaha!" och slänger på luren i mitt öra. Alltså jag skojar inte, jag KOKAR av ilska nu. Det är krig. Det är mord. Jag ska få henne avskedad.

Att först tracka mig i flera veckor, och sedan inte låta mig neka snällt, och sedan slänga på luren i örat? O.M.G.

Skillnaden mellan dig och den här chimpansen, fröken marknadsundersökare,
är att den här apan förmodligen är både trevligare, coolare, och snyggare
än du någonsin kommer att bli.

Hjärterum

Jag fattar inte vad som hände när plötsligt alla mina vänner hamnade på vift i världen. Ibland är det så fruktansvärt tråkigt, fastän jag samtidigt är glad för deras skull. Och sedan när de väl befinner sig i staden har man ett par dagar på sig att ses fortfortfort! Och ibland, ofta, saknar jag dom alla, så vansinnigt mycket mycket mycket. Jag vill att ni ska veta det.

Idag är det alla hjärtans dag! Då ska man hjärta varandra extra mycket, har jag hört. Själv lägger jag inte så mycket vikt på den här dagen, eftersom jag är så jävla grym på att visa kärlek varje dag ändå. Eh. Insåg dessutom det komiska i tröjan som jag, helt omedvetet valde dagen till ära. Cynismen liksom klämmer sig in, vare sig jag vill eller ej. Slump eller Freudianskt felklädval?

"Min maamiii"

Haha, alltså ibland är min mamma lite störd. Men på ett skönt sätt. Hon bokar in mig på grejer utan att säga till - för att hon vet att jag vill. Så nu droppar min syrra för mig att vi ska till Grekland i sommar, tydligen? Och så ska vi åka till Yasuragi ett par dagar på sportlovet. Ganska nice! Helt klart. Såhär gjorde hon ju förra året när vi skulle till både Venedig och Visby, haha, lille mammsen, den bästa jag vet.

Bröli ringer Mamma inför två miljoner TV-tittare. Och han saknar Mamma. Mycket.

Från Expedition Robinson SVT 2001.

Singelskivor

Undrar om det där med att köpa singelskivor finns kvar än? Jag tror faktiskt inte det. Men på tiden då det var det bästa man kunde göra för sin veckopeng, så köpte jag alltid en singel. 19:- eller 29:- eller 39:- om den var riktigt fet med typ, en, extralåt på. Kanske en svängig remix också. Det här var min allraallrabästa, och jag får fortfarande väldigt mycket goda vibes när jag hör den:

Dina händer är fulla av blommor

Så jävla bra. Hur kan jag ha missat detta?

Snön lyser vit på taken..

Så har snön totalt våldtagit hela Stockholm. Allt är väldigt, väldigt vitt. Och jag älskar't! En tung tystnad över hela kvarteret, stora dyner bäddar in husen, och snövirvlar från taken lägger en dimma över sikten utåt. Det enda som rör sig eller låter är fåglarna som leker på min balkong. Ska bara sitta hemma och njuta, mysa ned mig med pluggböckerna, och hoppas att det går att ta sig till jobbet imorn någorlunda bra.

Jag tycker att det är vackert och häftigt. Ibland känns det nästan som att jag är den enda personen i den här staden som uppskattar det här vädret. Jag vill bara ut i naturen och andas in det, liksom. Rulla runt lite och svischa fram på isen. Och att folk whinar om att det plötsligt snöar, det är konstigt. Vem trodde på riktigt att våren skulle komma i Februari? Lär er, det händer inte förrän i Maj, det borde man veta vid det här laget. Men ändå är alla lika surprised varje år? Förstår inte. Passa på att njuta av det istället, för nästa år kanske det bara blir blask hela vintern - sådan här vinter àla Jenny Nyström är faktiskt, om ni tänker efter, väldigt ovanligt.

Summertime x 3

Min bloggdesign är ju ganska keff, egentligen. Men jag bara orkar inte styra upp. Sorry!

Istället tänkte jag posta en av mina favoritlåtar, i tre olika tappningar, alla lika grymma.

Man kan liksom välja en version, beroende på vilket mood man är i. Prrrfct!

Eh,

gotta love the tattiga Google-bild-kollage-videos på Youtube, också. A never ending story.

Vardagens iakttagelser

Alltså,

alla mina grannar är jävligt suspekta. Det finns liksom, alla sorter, av galningar.

Dels har vi hon under som är helt apatisk, kedjeröker, springer alltid förbi. Ni kan typen. En gång kom hon upp när jag och Karin spelade musik och softade - stirrade förvirrat runt sig, skakade, "kan ni. sänka?", stirrade ännu mer runt sig, allt utom på mig. Helt nervös. Borde psykat henne lite och stirrat tillbaka, bara för att djävlas.

Men okej, hon är ändå godkänd, för hon är bara instabil. Men hon ovanför, däremot. Möblerar alltid om på nätterna, och pratar/skriker för sig själv. Har aldrig sett henne på riktigt. Ibland är det en man där som hon har högljudda diskussioner med. Men nu på senaste verkar det som att hon har någon form av nattliga besökare. Som inatt. Folk som klampar och bär på saker upp till hennes lägenhet, lite prat, och sedan klampar dom tillbaka med saker nedåt, och kör iväg. Och så möblerar hon lite, rullar saker, konstiga ljud. Och jag får sån jääävla lust att kika i titthålet. Men det kan man ju bara inte, det får jag liksom vänta med tills jag blir typ.. 90 år gammal. Dessutom vågar jag inte, dom kanske mördar mig. Men jag blir så nyfiken! Ibland på morgnarna låter det som att hon åker rullskridskor däruppe, och jag skulle fanimig inte bli förvånad en smula om det var så.

Och så har vi förstås dom mittemot, som har ständig biltrafik till sin port. Olika bilar varje gång. Jag menar, det är ju som upplagt för smuggel av diverse göttiga olagligheter. Kan inte tänka mig nåt annat.

Men det bästa, min favorit, är knäppisen i tvättstugan. Hon som måste. polera. ALLT. innan hon kan tvätta. Alltså, jag menar, helt neurotiskt med puts och trasa i alla hörn och vrår, även inuti själva tvättmaskinen (borde påpeka att det som vanligen rör sig däri är vatten med rengörande medel). Och sedan tittar hon sig nervöst omkring innan hon snabbt proppar in sin tvätt, putsar luckan, och stänger. Hela tiden ett vakande öga för att man inte ska se hennes smutsiga tvätt, det vore ju skam-döden. Antagligen det enda lortiga hon har i sin närhet, och det är säkert rent det med.

Det roligaste var på nyår när Karin, helt glad i hågen, springer fram till det här nervvraket och tjuter "TJOHOOO gott nytt år, har du inte en cigg månntro?!". Reaktionen går inte ens att beskriva i ord.

Häromdagen kom mina favoritgrannar, det skruttiga paret mittemot, som jag bara älskar för dom är så sjukt söta och trevliga. Men så visar det sig att gubben som är typ 1000 år gammal är vig som en gymnast - han slår upp sitt ben tre trappsteg för att knyta upp sin sko. Den formen av spagat såg så onaturligt ut för en så gammal strutt. Så nu misstänker jag att dom går under någon slags täckmantel, på ett hemligt mission i en helt vanlig närförort i Stockholm.

Såhär är det.

Jag iakttar alltid folk. Jag kan inte låta bli. Ni vet, små små detaljer, som skiljer oss åt.

Att bo

Hahaha, okej. Så jag sitter här och kikar lite på andrahandsboende. Och alltså, förfan, vad folk är konstiga. Det finns ingen som är normalt funtad att skriva en annons. Här har ni delar ur några av mina favoriter:

"Lediga rum i en lägenhet, rummet är inrett varje rum fäst med

egen toalett och badrum är vardagsrum utrustat, det finns en

besökare toalett och badrum i vardagsrum, om du intresserad

av erbjudandet kommer tillbaka för mer information. Skål"

- Fattar någon.. någonting? Skål!

"Taxi till Stureplan kostar runt 100 kr om man inte vill åka Tbana sent till exempel."
- Åh, närheten till Stureplan! Fan vad gött. Eller, inte. Dessutom lite skönt att hon utgår ifrån att det endast är från Stureplan man tar sig från sent på natten. Värt.

"I am a male of 43, calm, kind, working with natural medicine. My place is

a 34 kvm, 1,5 room apartment in Rågsved. I seek a roommate. The bed is at

an extra floorplane above mine, 240x180cm in size (...) Lake and forrest

arround 1km from here. Good clean air. Very nice view. 2000kr. I might

move to a bigger apartment soon but I will still offer room for a roommate."

- Jag vet inte om det här är en hippie, en 10årig pojke, en älskare, en galen indisk medicinman, eller en classic Rågsvedknarkare? Eller alla på en gång.

Och det här är liksom bara när jag skrapat på ytan av alla annonser. Ser mig själv stänga ned sidan, drar en suck, och tar mig till sängen istället.

Südermalm

(Fokus:Jag är verkligen lyckligt lottad.)

Jag, Stella, Mamsen - Med solen i ögonen i våra hoodz

Hade en helt fantastiskt mysig helg, med både jobb, fotoutställning, promenad, crêpes, film, än mer god mat, vänner, familj. Ja, ni vet. Hela kittet liksom! Så det kan man väl leva på några dagar. Dock att jag har så stört mycket att göra i skolan och med flytten nu, eller, det är liksom lugnet före stormen. Fast ändå lite mer åt stormhållet. Jag borde med andra ord skärpa till mig och ta tag i saker ett snäpp mer än vad jag gör. Men, men. Till att börja med: sova! Hejdo.

Tallkrogen

Jodå. Här har vi väl en stor del av det jag kommer att sakna grymt mycket när jag flyttar om 3 veckor:

I helgen ska jag bo hemma hos mamma, för lite qualitytime med henne och systern min. Ikväll blire bara middag och vin och slappa. Gillas starkt. Lördag jobbar jag heldag, ett av tre pass på hela månaden - alltså ett skämt vad fattig jag kommer att vara i framtiden. På söndag ska vi på Fotografiska och sedan ska vi äta crêpes! Dvs, mams bjuckar oss på restaurang. Kanske någonting av det godaste som finns, för övrigt. Hejdoh!

Le Rouge

Satt precis och whinade över Le Rouge, där jag var med några kompisar för en tid sedan. Hela upplevelsen var ungefär totala motsatsen till mitt första besök där, och besvikelsen var total. Tur att jag hade ett sådant grymt sällskap. Och att maten, trots minimala portioner, var stört god. Sedan slår jag upp tidningen och ser att Dagens Nyheter tänkt samma sak, och satt ord på det största problemet: Servitörerna. Rikligt med attitydsproblem. Ett skämt. Behöver jag säga att vi, med nöje, inte dricksade ett öre? Och då har jag ändå jobbat själv inom restaurang.

Så min onda plan nu är att vidarebefodra mina åsikter till en person i min närhet som kan få detta framfört till Melker Andersson, och hoppas att han ska ge personalen en rak höger. Typ.

Ikväll blir det lägenhetsvisning. Läget är d.e.s.p.e.r.a.t - eftersom vi tydligen måste flytta ut en månad tidigare än väntat. Det vill säga om typ 3 veckor. Så det blir förmodligen till att flytta hem igen. Känns lite lagom risigt när jag flyttade hemifrån för 3 år sedan.. Och min kära mor är nog inte så jättesugen på att jag flyttar hem, heller.

Så, om någon är sugen på att donera typ 2 mille, säger jag GÖR'T! Så att jag kan köpa en lägenhet, vilket är ENDA alternativet i Stockholm nu för tiden, om man inte vill bo åt helvete (och då menar jag verkligen: åt helvete).

Fredrik Strage

Sveriges bittraste journalist. Men kan inte låta bli att garva, och tycka han är jävligt skön, när han hetsar upp sig över Spöket Laban och Lilla Anna, haha: