Att se suddigt

Vet inte riktigt hur jag ska klara av det här. Hur gör man?
Finns det ett sätt att göra det på? Jag är så matt i kroppen,
ögonen svider.

Och hur ska du klara det här? Varför drabbar det dig?
Jag klarar inte av att se dig ledsen. Det skär i hjärtat,
och jag tror på fullaste allvar, att nu går jag sönder. Snart.
Jag saknar honom, för han var fin. Och rolig. Och varm.
Så jag tänker, att om jag är så ledsen och tom och uppgiven,
hur känner du då?
Du säger att hans röst upprepar ett "men sluta gråt nu",
och jag kan inte låta bli att skratta. Så himla typiskt,
så skulle han sagt. Sådär menande och kanske med en suck.
Jag hann aldrig känna honom nog, och det gör ont.
Och jag tänker så mycket, på hur allt kommer att bli. Hur blir det?

Vi möts på tunnelbanan, mamma har plockat blommor till dig,
när vi var på Rosendahls Trädgård idag för att plåstra våra sår.
Dom ligger i pappkassen i min hand och stirrar mig i ansiktet,
påpekar vad som hänt.
Jag kan knappt titta på dig, du ser så liten ut, när blev du liten?
Ser dig i ögonen och anstränger mig för att vara stark. För dig.
Jag träffade två klasskamrater på vägen hem, och kunde inte prata,
dom frågade vem blommorna var till, fulla och glada,
och jag sa bara kort "jag måste gå", och vände dom ryggen.

Vi köper nötter och ost och fin juice, för vi får det nu. Vi vet det,
och plockar dyrt naturgodis utan att en diskutera saken först.
Du har fått lite pengar så att vi kan handla, så du klarar dig,
så du ska slippa jobba några dagar. Och få vara.
Vi slår på Idol på tv och lyckas hålla humöret uppe i två minuter,
innan det brister och du lutar huvudet mot mig och snyftar tyst.
Sedan gråter vi. Tillsammans.
Du fick säga hejdå och han med händerna på magen och tända ljus,
och vi kommer överens om att det var bra att han slapp vara sjuk,
sådär väldigt länge, i många år, med plågor. "Kommer överens",
kanske mer hoppas att det är det som är meningen med det här.
Det orättvisa. Som vi inte förstår.

Jag önskar att dom ringer imorgon och säger att han bara är i koma,
och att när veckan är över, ja då vaknar han. Och allt är som vanligt.
Du får ha din pappa kvar.