Tidens gång

Återigen har jag vänner som räddar mig. Jag förstår inte hur det går till, men när man når rock bottom är dom plötsligt där. Och finns. Där. Så idag, eller ja, den här morgonen klockan 05.15 efter en snurrig och sent startad, sent avslutad, runda på söders höjder, så känner jag äntligen lättnaden. Så gott det går, iallafall. Och att karman slår tillbaka åt det positiva, och att det löser sig. Att öppna ögonen och embrace'a det där lilla lilla fina. Som är det stora.