Alltså det är när man mår såhär som man känner precis hur ensam man är.
Eller inte är. Men hur ensam man mår.
Att få reda på att man inte är godkänd av hyresvärden utan att vi måste bo där i smyg,
det känns inte riktigt som det jag ville höra just nu. Idag. Ikväll.
Jag vill bara ha en lägenhet med mitt namn på dörren, dit min post kan komma,
och kunna tapetsera utan att vara rädd för att bli vräkt dagen efter, kasta pengar i sjön.
Eller för att inte prata om ifall någonting går sönder. Vad gör vi då?
Inte ringer vi värden, iallafall.
Varför får man veta det här 2veckor innan man ska flytta? Jag orkar inte. Ta mitt liv.
var skåpet skall stå
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar