Så är det när det är så det är

Åh, jag måste skriva ett litetlitet arbete om valfri konstnär tills imorgon. Men vi har liksom inte fått några instruktioner, förutom "skriv ett A4 om valfri konstnär" utifrån utställningen vi var på, så jag tycker det är skitsvårt att veta vad jag ska fokusera på. Liksom, analysera hans verk, berätta om hans liv, utvärdera hans karriär. Eh. Typ. Så jag kommer inte igång med skiten. It sux.

Inatt drömde jag att båda hans föräldrar dog. Jag grät och grät och var helt förtvivlad. Sedan vaknade jag, och tänkte att "vilken tur, det var bara en dröm", det är över nu. Men så var det ju inte riktigt. Det slog ganska hårt. Jag kunde inte bara slå bort den där överhängande känslan av gråt som satt i från drömmen. Så den hängde kvar. Ett bra tag.

Men på det stora hela, känns det fortfarande så. Som en sjuk dröm. Det är sådär obegripligt och oförståeligt att en människa kan försvinna från jorden. Eller, jordelivet, kanske det kallas.