Cat Stevens va, vilken kille! Haft låten på hjärnan flera dagar, och som alla vet är enda boten att hitta den på Spotify och spela några gånger. Cured! Just nu sitter jag däremot och grottar ned mig ännu litet mer i 80talet med denna töntiga/svängiga hiten:
Här två några saker jag funderat på under dagen;
• 9 av 10 ungdomar vill skaffa övervakningskameror i skolan - och jag är helt klart redo att hålla med! Hade jag haft det när jag gick på högstadiet hade vår klass/skola varit mycket bättre. Det går ju faktiskt inte att mobba någon om man kan bli direkt ditsatt för det. Eller slåss. Eller klottra, krossa fönster, förstöra rabatter, random påhitt. Speciellt mobbning, för det är hemlighetsmakeri på hög nivå, och det är halva poängen med det - att i tystnaden och inför blundande ögon trackassera. Tänk att då bara kunna visa upp för dessa djävlar och säga "VADSÄGERUNUVA?!". Sedan ska man såklart inte peka ut kids för småbus, men sådant allvarligt, det vore något.
• Och sedan till det viktigaste; Varför gungar duvorna fram&tillbaka med huvudet så jävla mycket när dom går? Svar finnes! /Fundersam
Haha, och vet ni. Jag var ju lite jobbitter igår. Och så idag stod jag och tänkte att "hey, kunderna kan ändå vara så himla gulliga, så jag har det faktiskt bättre än många andra!", och var på topphumör. Och i samma veva ska jag scanna servetter, "ojsan, här var det lite blött", sätter handen på dom för att putta iväg, och känner att det är lite väl kletigt för att vara vatten. Och när jag lyfter handen följer några härliga slemtrådar med. Då är det en utvecklingsstörd man som dregglat ÖVERALLT på dom. Jag trodde jag skulle kräkas på plats. Inget illa ment mot mannen, mer mot hans sällskap som valde att sätta dom på bandet, "det gör väl inget om hon får lite slem på sig?". Sådant där o-vattnigt host-snor-slem, var det. Överallt. Som klister. Trodde jag skulle dö. Uääjhäjäjä... Nu ska jag gå och spy igen, hejdå!
var skåpet skall stå
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar