"Välkommen tillbaka till verkligheten",sa dom på radion, då jag satte mig på bussen hem från jobbet.
Och ja, ungefär så kändes det ju. Ut från jobbkarusellen,
hem till hemmet, i regnet. Tillbaka till att inte fokusera tankar,
på jobbjobbjobb, istället för det som gnager.
Eller typ, tillbaka till verklighetsflykten från verklighetsflykten.
Jag saknar min mamma. Men det säger jag aldrig till henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar