och de skriker, arga ansikten, vad är dom arga på? Undrar vad dom skriker,
nyheterna visar bara tysta bilder.
Undrar varför 35 barn ska brinna inne på ett dagis i Mexico? 35, barn? Ungar.
Och utanför kör mammor och pappor och okända vänner från gatan lastbilar,
mot väggarna, för att krossa dessa, för att rädda de barn som ändå kunde räddas.
180 stycken barn med minnen av flammor. 35 utan minnen att skapa alls.
Undrar varför man ska hitta en resväska i ett hav, med saker och en biljett hem.
En riktig persons saker. Och en persons biljett hem till familjen, eller vännerna.
Hem till livet. Hem till hemmet. Men den vägen hem avbryts, av tekniska problem,
och ett stort mörkt hav.
Undrar varför man tränger sig på i skog och hav, roffar åt sig, det man kan ta,
och indianer protesterar, mot att olja ska borras i deras regnskog. 9 poliser dör.
22 demonstranter också.
Varför?
Jag vaknade imorse och kände ett starkt behov av att ta mig till naturen.
Till fjäll och isiga bergstoppar med forsar som spränger, i öronen,
och man kan dricka vatten direkt från marken, små bäckar. Som när jag var liten.
Eller till gröna ängar med kossor, en tystnad som spränger, i öronen.
Eller bara till kolmården.
- Var finns Gud? Var finns Gud? klagade en polis som tårögd kom ut ur den eldhärjade byggnaden.http://www.expressen.se/Nyheter/1.1597385/35-barn-doda-i-brand-pa-mexikanskt-daghem
och förresten, mitt i artikeln, där ser ni, ironin. Rikedomens verklighetsflykt. Det känns vidrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar